det är mycket man saknar

det fanns en tid i sjuan då vi umgick alla 11 hela tiden, vi var sjukt nära varandra och kunde prata med varandra om allt. nu har vi förändrats och alla har gått olika vägar. jag vet inte om det funkar att det blir vi igen, men ingenting är omöjlig. men alla säger att vi blivit så olika och att det inte skulle funka för vi har ingenting gemensamt längre.
men en sak har vi verkligen gemensamt, och det är alla minnerna :














(går att klicka på)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0